Under de senaste tio åren har debatten om provisioner vid finansiell rådgivning väckt heta diskussioner och delade åsikter. Scenarios där finansiella rådgivare rekommenderar investeringar, inte för att den främjar konsumenten utan för att den inbringar en lukrativ provision, har länge varit en nagel i ögat på tillsynsmyndigheter.
När tillsynsmyndigheter nu skärper kraven kring provisioner vid finansiell rådgivning, genom nya lagförslag och kommande regelverk, har frågan om provisionsförbud återigen hamnat i rampljuset och debatten tagit fart.
Med erfarenhet från bland annat värdepappersbolag och framtagning av finansiella instrument, storbanker och Finansinspektionen kan jag konstatera att tongångarna skiljer sig åt på marknaden.
Argumenten för ett provisionsförbud handlar främst om ett ökat konsumentskydd, genom att förebygga intressekonflikter och säkerställa konsumentens bästa.
Argumenten mot ett provisionsförbud belyser risker att provisionsförbud främjar större aktörer och kan slå hårt mot mindre aktörer.
Digitaliseringen kan skapa förutsättningar och möjliggöra för finansmarknaden att tillgodose konsumenternas efterfrågan och behov.
Digitala plattformar möjliggör insamling och analys av stora mängder data om kunders beteende och preferenser. Vidare kan finansiella institut, med ”RegTech” lösningar, på ett effektivt sätt monitorera och analysera beteenden och regelverkskrav och därmed enklare säkerställa regelefterlevnad. Marknadsplattformar kan ge konsumenter tillgång till ett brett utbud av rådgivare och produkter, vilket gör att de smidigt kan jämföra tjänster och avgifter.
Genom att omfamna digitalisering kan tillsynsmyndigheter, finansiella institut och konsumenter tillsammans skapa ett säkrare och mer motståndskraftigt finansiellt ekosystem.
Oavsett provisionsförbud eller ej, så främjar digitalisering konsumenten och driver på utvecklingen av ett starkt konsumentskydd.